Rasen härsammar från Holland. Upphovsman var Adrian de Cock. Den godkändes 1964 efter 14 års  avelsarbete. Till Sverige kom rasen 1972. Idealvikt 1,60kg. År 2000 utställdes i Sverige 4900 Dvärgvädurar.

Ursprung 

Dvärgväduren har korsats fram mellan Fransk vädur och Hermelin. Första korsningen genom fördes 1950 men misslyckades. Den var mellan Fransk Vädur, hane och Hermelin, hona. Andra korsningen 1951 gjordes med om vända förhållanden. Hos den större rasen hämtades honan och Hermelin hane. Det lyckades och så småningom blev det sex kullar. Ingen av ungarna fällde öronen. Då korsades honorna i dessa kullar med en Engelsk Vädur, madagascarfärgad. En av dessa ungar fällde öronen två hade upprättstående öron, två hade öra upp ett ner.

Adrian de Cock fortsatte att para dessa djur inbördes och 1955 hade han dvärgvädurar som vägde ca 2,5 - 3,0 kg. Där stannade djuren på nytt i utvecklingen och han var tvungen att återigen slå in Hermelin för att få ner vikten. Då förlorade han återigen de typiska vädursdragen; de hängande öronen, den korta kraftiga kroppen o s v. Det var bara att fortsätta avelsarbetet som 1964 slutade med en kull som inehöll världens  två första riktiga Dvärgvädur.

Till Norden 

Först 1972- åtta år efter den blivit godkänd i Holland - kom de första djuren till Danmark. <>Köparen var Jorgen Geert, känd som domare och föreningsförmand på Sydhavsoerne. Året efter presenterade han två madagascarfärgade och en madagascarbrokad på LU 73 i Ringsted. Poängen var 90,91 och 92 p.

Första gången Sverige redovisar Dvärgvädur i riksstamboksrapporten är 1973 och det var sex stycken. Djuren fanns i Dalarna och Västmanland. Det framgår inte vem som först importerade rasen till Sverige. Men mycket tyder på att den kom till Sverige redan 1972.

Färg och teckning

Enligt Nordisk Kaninstandard är Dvärgväduren godkänd i samtliga i standaden beskrivande pälsfärger. Den finns också som vit albino med röda ögon och vit med blå ögon. Den är också godkänd i de flesta teckningar samt hårstrukturen fuchs.